Solen går upp och flaggan blir hissad för Angelica.
6 Juni, vi hissar flaggan för dig i dag lilla ängel, inte för att det är din födelsedag utan för att det är din dödsdag.
Ett år har gått sedan jag höll dig i mina armar och gav dig en kram, ett år sedan du låg och kämpade för ditt liv.
Ett år sedan du till slut drog ditt sista andetag.
Jag kommer aldrig att glömma den morgonen då jag vaknade i min säng straxt före kl 8.00 på morgonen.
Lars och Robin hade varit hos Angelica under natten, men av någon anledning kände jag en olustig känsla och hoppade upp ur sängen och skulle gå in till Angelica.
Det var 6 juni och nationaldag så därför blev jag lite förvånad över att det rullade upp en bil på gården.
Jag var tvungen att hejda mig med att gå in till Angelica några minuter och se vad gubbarna som satt i bilen ville.
Det var bara hantverkarna som jobbade här för tillfället som hade glömt något dagen före, dom hämtade vad dom skulle ha, och jag gick vidare in till Angelica.
Dom minutrarna kostade mig att få träffa Angelica levande en sista gång. När jag kom in i rummet kände jag direkt att hon var död.
Jag sa till Robin och Lars -hon är död - Angelica är död. - Nej då, svarade Lars jag var där och kollade henne för några minuter, sedan då levde hon.
Jag fick hitta henne död i sängen tack vare att jag blev uppehållen med hantverkare den lilla stunden, annars hade hon levat när jag kom in.
Det var slut, ingen återvändo, jag kunde inte prata, känna,skratta eller gråta jag var bara otroligt T O M
All denna väntan, all denna oro, all denna ovisshet, all denna fruktan, all denna fruktansvärda plåga det hade varit att se henne i dessa 3 veckor, allt var över i ett enda andetag, eller brist på andetag.
Allt böts ut mot sorg, och till en början en massa måsten och praktiska ting. Det var det som höll mig uppe den första tiden efter hennes bortgång.
Men i år, ett år senare, finns inte de praktiska tingen, inte på samma sätt i alla fall. I år maler bara huvudet runt med minnen och kanske är det värre denna gång än vad det var den gången när hon faktiskt dog, för då var allt så overkligt - nu är allt så obarmhärtigt verkligt.
Då hade man allt och alla runt sig och allt var så ofattbart på någotvis.
Nu kommer tårarna mer sällan och det börjar bli distans, men denna dag den 6:e Juni hennes dödsdag var en repris på den dagen för ett år sedan, vaknade samma tid, kände olust känslan, men numer vet jag att hon inte ligger därinne och väntar.
Denna dag skulle vi, som vi hade lovat, hissa flaggan. Först fick vi hjälpas åt att resa flaggstången. Det gick som en dans så förmodligen var Angelica där och hade ett finger med i spelet.
Vi hissar flaggstång och flagga.
Flaggan är hissad för Angelica. Vi glömmer dig aldrig.När vi sen skulle gå in så stod där en liten bukett med blommor utan avsändare utanför dörren, det värmde att se att någon tänkte på Angelica denna dag. Hon har satt sina avtryck.
Medan vi funderade på den gåtan så åt vi frukost och samtalet gick förståss åt Angelicas håll.
Vi ville inte vara ensamma denna sorgens dag ,så vi hade bjudit in några vänner att vara här tillsammans med oss för att låta denna dag gå förbi.
Klockan ett dök våra vänner upp och gjorde våran dag till en trevlig och behaglig dag.
Tack kära vänner för att ni kom och hjälpte oss att få denna första årsdag till att bli ett ljust minne.
Vi pratade och skrattade och åt gott samt smakade på Andreas goda rabarberpaj.Dagen gick och flaggan svajade i vinden, den dagen som man hade fasat för blev trevlig med kubbspel som avslut.
Det var efter alla hade gått och det blev tomt och tyst igen, då när man gick runt och tittade på blommorna som mina fina vänner hade med sig ,det var då saknaden slog till och kanske, kanske var det ännu värre denna gång när man inser att det har gått ett helt år sedan min älskade dotter försvann från denna jordens yta.
Nu har man förstått att det inte blir bättre , att situationen är som den är, att hon är borta för att bli borta i all evighet.......
Min dotter somnade in 6 Juni kockan 08.05 på morgonen för att aldrig vakna mer.
Gerti skrev: Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans. Hon har så rätt....
skriven
Tack för en mycket trevlig minnesstund och eftermiddag. Tänk att Angelica valde denna fina dag. Jag kommer alltid, för all framtid tänka på Angelica när jag ser svenska flaggan på vår nationaldag.
Kram Gertie