I morse var det inga problem att stiga upp klockan sju. Vi har tränat lite i helgen för den första skoldagen i dag, det gick så där, men idag gick det bra.
Igår var vi iväg och skaffade oss en hyrbil, eftersom det är näst intill omöjligt att hinna till skolan som börjar nio här , från där vi bor.
I morse rattade jag den lilla smidiga bilen ut i denna trafiken med en förväntansfull Andrea i baksätet och en Lars i passagerar sätet.
Vi tog god tid på oss för att inte komma försent första dagen, vi var en halvtimme tidiga, men det gjorde inget det var kul att prata med folk på svenska, det var länge sedan.
Vi följde med på första lektionen för att vara ett stöd åt Andrea ,men mest för att vi var nyfikna på hur det fungerade.
5 st 4:e klassare var av en är Andrea samt tre andra tjejer och en kille.
4 or 5or och 6 or går i sammma klassrum.men dom var inte många för det.
Lektionen började med att alla skulle få berätta hur deras sommarlov hade varit.
Barnen började alla i tur och ordning berätta om deras sommarlov.
När Andrea skulle berätta om sitt sommarlov blev jag väldigt förvånad, för det första hon vågade , i sådana här nya situationer brukar hon vara blyg.
Hon tittade på mig , för att kolla min reaktion antar jag ,när hon högt och tydligt säger, mitt sommarlov börjar med att min storasyster dog.
Hon hade en sjukdom och var 27 år och hon dog.
Det är första gången jag hör Andrea berätta om Angelica på detta sätt, inför hela klassen deklarerar hon jag miste min syster i en sjukdom. Det var starkt gjort av henne tycker jag.
Sen fortsätter hon sin berättelse kort och koncist , då köpte vi en husbil , vi åkte i sju länder innan vi hamnade här och nu är vi här, sen inget mer.
Jag såg befrielsen i Andreas ögon . lättnaden över att få berätta för dessa nya klasskompisar om sin döda syster , att hon fick lätta på trycket om detta , hon behövde verkligen det, och jag är så glad att hon inte tog hänsyn till mig denna gång , utan ur sitt hjärta , på en gång ,första dagen , berättade detta som tynger henne, hennes syster är död, nu vet alla det och det är inget konstigt.
Första dagen gick alltså bättre än förväntat, vi åkte så småning om , efter en kopp kaffe med dom andra föräldrarna , hem till Cesar som var kvar i husbilen.
När jag sen skulle hämta Andrea var det värre trafik och rörigare,men det gick bra ändå.
Jag hämtade hem en mycket nöjd men trött Andrea från hennes första skoldag.
Det verkar som det ska bli en rolig månad för henne, med både skola och ridskola.
Med både engelska och portugisiska som   nya ämnen på schemat, samt att gympan har man i polen som finns att tillgå på skolgården , så hur bra kan det bli?......

 

     Vi åker in och hyr bil

. Andreas skola