Tänk att vågskålen kan väga så lätt åt det ena eller åt det andra hållet.

Jag är nu tillgänlig för arbetsmarknaden, och även fast jag skulle vilja skynda långsamt så säger  reglerna helt annorlunda hur det ska gå till, än hur jag skulle vilja ha det.

Jag kan dela upp mitt liv i vågskålar.

 

I den ena vågskålen. Den positiva vågskålen

Familjen och hästarna som kräver sitt, och det är väl det positiva när  jag gör det jag orkar med, där jag i min egen takt kan sköta om och få saker gjorda.

 

I den andra vågskålen .Den negativa vågskålen.

Familjen , när kraven blir höga och man inte orkar med, när man tittar på vad som skulle behöva göras, renovering och när hästarna skulle behöva ridas mer. Andrea kräver sitt med allt hon vill göra. Jag ska vara en bra mamma. Städningen som kommer efter.

 

I den positiva vågskålen.

Terapi och träning. När jag får träffa min teraput och prata av mig, då går den timmen väldigt fort.

Att få träna sin kropp för att komma i form, att ta sig tid och ork till detta är ett enormt steg i rätt riktning för mig.

 

I den negativa vågskålen.

Träningen är i sig jobbig och jag får dåligt samvete för mig själv när jag inte hinner träna, om inte tiden räcker till, det blir en stressfaktor av det istället. Min teraput säger att så länge jag inte mår bra psykiskt tar jag inte till mig träningen fysiskt. Men att gå dit när jag känner att jag har tid,så är det bra psykiskt, alltså ska jag försöka att inte känna stress om jag inte går dit.

 

I den positiva vågskålen

Jag ska söka jobb, det måste betyda att jag närmar mig normal tillvaro. Jag hittar faktiskt jobb som jag kan tänka mig.

 

I den negativa vågskålen.

 

Jobben jag söker blir bara avslag. Till och med Hasse nekar mig jobb. Jag sökte in till en kurs inom turism, den skulle kosta 1 500:- men jag fick ett brev hem att tyvärr så fanns där ingen plats åt mig. Min självkänsla far i botten, jag känner mig inte värd ett dugg.

 

I den posetiva vågskålen

Jag har blivit god man åt en av de ensamma barnen som kommer från kriget. Jag känner mig behövd och jag gör nytta. Jag känner självförtroendet stiga när jag gör något bra för den pojken, han fyller ut en del av tomrummet.

 

I den negativa vågskålen.

Tänk om jag gör något fel, tänk om jag inte duger.......

 

Livets vågskålar för och emot. - Jag kan nog hålla på länge än, men det som är mitt mål är att jobba upp min självkänsla och höja mitt självförtroende så att jag en dag kan göra det jag vill, och säga med stolthet- jag kan.

 

När det går motigt får jag tänka på Angelicas envishet, hon gav sig inte i första taget och hon måste ju ha ärvt den envisheten av någon , kanske var det av mig........