Andrea har mist sin fina vän Mimmi. Och det känns i hjärteroten även när man är elva år.

 

Andrea löser detta på samma sätt som vi andra, hon skriver.  Denna sång skrev hon till sin häst.

 

                                              Jag saknar dig      är titeln här kommer hennes låt, varsågoda.

 

Jag är ledsen,

det känns som om hjärtat slutat dunka,

blodet sluta pumpa,

som om jag tar mitt sista andetag.

 

Ref:

Jag är här en, själ utan liv.

Jag är här, en droppe utan vatten.

Jag är här, och ett liv utan dig, får mig att   f a l l a

 

Den sista sekunden ,

du försvinner,

bort härifrån.

Utan mig.

Om du bara visste, vad jag saknar dig.

 

Ref:

Jag är här, en själ utan liv.

Jag är här, en droppe utan vatten.

Jag är här, och ett liv utan dig fär mig att  f a l l a

 

Solen går upp,

solen går ner,

månen lyser,

stjärnorna tindrar.

Men du är inte här

 

Ref:

Jag är här, en själ utan liv.

Jag är här, en droppe utan vatten.

Jag är här, och ett liv utan dig, får mig att f a l l a

 

JAG SAKNAR DIG.........

 

Denna sång gick rakt in i hjärtat på mig.

När Andrea kom och bad mig lyssna när hon sjöng den. Med en otrolig känsla och vemod fick hon denna visa att få en inebörd och äkthet av verkligt budskap, om äkta kärlek till hennes bästa vän, hennes häst.

 

För mig var det en annan förlust som gjorde sig påmind när jag satt och tog in texten av hennes visa.

Men också förlusten av en fin häst.

Det starkaste intrycket var nog Andrea själv, att hon har fått utlopp för sin saknad på detta sätt, det gör mig stolt

men så ledsen för hennes skull.......