Solnedgång på långfredagen utanför vårt hus.

 

Påsken har kommit och den har gått. Så som varje dag,vecka,månad och år gör. Kommer och går.

 

I bibeln så står det att man ska sörja hela långfredagen, för att Jesus korsfästes denna dag för länge sedan.

Jag för min del sörjde faktiskt i början på denna dag, det var så tomt, endast Andrea Lars och jag var hemma.

Vi passade på att städa lite, för det är ju tråkigt, så det passar ju bra denna tråkiga ensamma dag.

 

Robin som aldrig har missat en enda påsk med sin familj, han kom inte hem denna påsk överhuvudtaget, inga biljetter att få tag i från Stockholm, varken på flyg, tåg eller buss. Ialla fall inte till det priset som han hade råd med.

 

Första påsken utan Angelica och han kommer inte. Jag hade önskat att det hade varit fullt av folk här denna påsk så som det var förra påsken Så här såg det ut då. Angelica fyllde år förra påsken.

Till och med Micke var här, samt Marie och Fanny. Och så får vi ju inte glömma assistenterna.

Denna långfredag var det tomt.

 

Men då ringer Anne från Stockholm. Hon är nere i Malmö och frågar om vi är hemma, hon tänker dyka upp.

Hela eftermiddagen blev jättetrevlig. Utan att veta det, vände hon en begynnande tråkig långfredag till en mycket lugn och trevlig dag.

 

Påskafton hade vi bjudit hem Abolfazl igen. Han firar inte påsk i Afgahanistan så vi hade beslutat att visa honom hur det firas i sverige.

Påskafton skulle börja med att måla ägg,han såg ut som ett frågetecken hela han när jag satte ett kokt ägg i hans hand och sa åt honom att måla detta.

Men med Andreas assistans och jag som visade hur man gjorde så var äggmålandet i full gång.

Både Andrea och han hade en mycket trevlig stund.

 

Andrea har påskpyntat. Titta så fint det blev.

Under denna stund som vi målade ägg så var Lars ute och tog fram våra cyklar.

 

För efter denna aktivitet så var vi ute och cykade ett par timmar i det fina vädret , innan Jeanet och Janne skulle dyka upp på påskmiddag.

Vi hade en skön dag ute i det fina vädret.

 

När vi kom hem satte vi på kaffe och jag gömde påskägg med godis i ute i trädgården så att alla fick leta efter sitt godis ägg. Abolfazl som till en början inte fattade ett dugg, han var den som först hittade ett ägg, hans min var oslagbar när han fann sitt ägg först.

Jag kunde inte låta bli att sända Angelica en tanke. Hon brukar alltid vara med och leta ägg ute i trädgården. Det var höjdpunkten för henne på påsken, för hon var ju en riktig godisråtta.

 

Nu var det för oss egentligen en helt okänd pojke från ett land långt bortifrån som fann sig i svenska påhitt.

Men han trivdes mycket bra, Andrea mådde bra för att slippa vara ensam med oss , och Angelica ja det kändes som hon var med oss hela tiden och jag är övertygad om att hon hade gillat iden om att få ha en gäst från ett annat land i trädgård.

 

När kaffe och påsktårta kom fram på bordet ute i glashuset så avnjöt vi detta tillsammans med ett trevligt spel på svenska.

Då ringer Jeanet , hon och Janne måste jobba dom hinner inte komma till oss denna påsk.

Det var tråkigt ingen av mina stora barn firade påsk med oss, av en eller annan anledning.

All påskmaten åkte fram och vi åt vad vi orkade. För min del så var inte aptiten den bästa, jag saknade sällskapet från mina barn.

 

Abolfazl gjorde vad han kunde för att inte verka oartig när stackarn skulle smaka lax, sill osv som han aldrig har ätit förut. Han åt inte så mycket , men han sa att han var mätt på det han kunde äta ändå.

 

Det blev sen kväll och jag skjussade tillbaka Abolfazl hem till honom och han bar på sitt påskägg med godis i sin famn. Han tackade för sin fina dag och sa att det var den bästa dagen på länge och han kallade mig för

Carina jan som är mycket hedrande för mig. Det betyder att han ser på mig med respekt och att jag betyder något för honom.

Denna påskafton blev annorlunda men ändå fick dagen ett hedersfullt innehåll. Inte bara för Abolfazl utan för oss alla.

 

Påskdagen åkte vi hem till Jeanet och Janne en stund och fick goda våfflor. Det var skönt att få träffa henne i alla fall en liten stund.

Det är bara så tråkigt att se henne så trött och slut på energi. Jag vet inte om hon tänker på Angelica någonting denna helg, eller om hon bara är så mycket uppe i sitt eget att hon inte har tid med att tänka eller känna för sin döda syster, och jag vill inte fråga henne heller.

 

Annandag påsk sista dagen på påsken tog vi det ganska lungt, Andrea och jag cyklade en långtur och åkte förbi våra vänner Lars och Ullis och sa hej. Det var en lugn och behaglig dag.

 

Denna påsk var den första påsken någonsin som jag inte firar med barnen, jag var förberedd på att Angelica inte skulle vara med såklart, det var både jobbigt och tråkigt förståss mellan stunderna, men att de andra barnen uteblev båda två det var otippat.

 

Påsken blev annorlunda men ganska bra ändå, så jag får nog vänja mig, med Angelicas död så började förändringens tid på gott eller ont det får vi se.........

 

 

 Tänk om det ändå kunde vara som för kristus, Uppstånden från de döda på påskdagen.